HideKulturbrott

Om jag fick bygga ihop mig själv så skulle jag skriva som Elvis Costello, sjunga som Freddie King och spela som Grant Green.
En skiva som är oumbärlig är "Woman across the river" med F. King. Det gitarrspelet brinner. Elvis Costello´s "Shipbuilding" är så innerlig och vacker och med ett trumpetsolo av Chet Baker som ...det måste höras.
Jag gillar också Tom Jones och Bobby Bland och Muddy Waters, och Pulp och Björk och är fortfarande lite Ronander-fan även om det är några år sedan det kom något riktigt bra. Listan kan göras hur lång som helst egentligen; Howlin´ Wolf, T-Bone Walker, Clifford Brown, John Coltrane, Tom Waits, Curtis May- field, Stefan Sundström och Lundell.

I begynnelsen: För mig började det med en gitarr och farsans trummor nere i källaren. Min kompis Niklas slog på trummorna och sjöng och jag plinkade lite försiktigt, och vi spelade "Yesterday". Två tio- åringar som med stort allvar tyckte sig förstå innebörden i "Yesterday/ all my trouble seemed so far away/ Now it looks as though they´re here to stay". Men snart var det Noice och Ebba Grön och OKEJ- affischer på väggarna och jag gömde min Boney M-skiva... jaja, -skivor då.
Jag och min kompis Tony var med i skolans egen melodifestival som Electric Flyers och han lånade en elorgel och jag en elgitarr och det var första gången jag höll i en så´n och jag trodde att man stämde en elgitarr på något speciellt sätt som jag inte riktigt kunde klura ut. Janne vann. Men vi lät mest. Första bandet startades strax därpå och vi hette Små Gröna Män och en nästan kompis kom med; Uffe. Han skrev låtar som Invasion från yttre rymden och Atompanik, vilket var mycket p.k. på den tiden. Vi hade vår första spelning på en klassfest och succén var gigantisk. The future was wide open.